Sidor

måndag 5 januari 2009

Civil olydnad kan vara ok

Sydsvenskan publicerar en artikelserie om civil olydnad. Definitionen man utgår från överensstämmer så vitt jag kan bedöma med Nationalencyklopedins:

"civil olydnad, ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring."

Justitieministern fördömer all civil olydnad och konstaterar: "Lagen gäller. Land ska med lag byggas." Jag antar att det är vad en justitieminister måste säga för att inte riskera att hamna i omöjliga diskussioner om när det är ok att bryta mot lagar.

De flesta av oss har nog en mindre rigid inställning. För egen del tycker jag att civil olydnad enligt definitionen ovan kan vara ok. Men för mig är det viktigt att det verkligen handlar om ohörsamhet mot en omoralisk, orättvis eller tyrannisk stat som förtrycker medborgare. Och att inget av alla de demokratiska verktygen fungerar.

Jag menar alltså att det inte är ok att skada företag som producerar krigsmateriel. Det handlar inte om något direkt förtryck mot enskilda medborgare och det finns arenor för demokratisk påverkan. Visserligen tar sådan påverkan tid men förtrycket ser jag som för diffust för att legitimera civil olydnad.

Däremot har jag förståelse för dem som vapenvägrar. Det upplevda förtrycket är personligt och direkt samtidigt som opinionsbildning och andra demokratiska yttringar inte skulle ha någon effekt för den enskilde.

Ett problem med definitionen av civil olydnad ovan tycker jag är "Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring.". Jag tycker att det kan vara ok att undvika kränkningar från staten utan att man i samband med den enskilda handlingen försöker "öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring". Det är i och för sig självklart för mig att jag föredrar demokratisk debatt och politiska beslut som leder till önskade förbättringar, men ibland har jag förståelse för dem som i en given situation, av olika skäl, väljer andra vägar.

Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Du skriver angående vapenexporten "förtrycket ser jag som för diffust för att legitimera civil olydnad." Jag tror att det är diffust för oss som inte ser effekterna av svenska vapen. För offer av svenska vapen är det allt annat än diffust. Eller är det att vi inte anser att de som drabbas av svenska vapen inte har samma värde som vi svenskar som är ansvariga för tillverkningen av dem?
    undrar Martin Smedjeback

    SvaraRadera
  2. Till Martin Smedjeback:

    Min inställning har ingenting att göra med människovärde som jag menar är lika för alla oavsett land, hudfärg, religion o s v. Jag inser också att den som utsätts för svenska eller andra vapen knappast uppfattar det som diffust.

    Men när det handlar om huruvida civil olydnad är en legitim metod i det här fallet menar jag att de demokratiska verktygen är väl så effektiva och därför ska användas i stället.

    SvaraRadera