Sidor

lördag 19 september 2009

Ilmareffekten bygger på lögner

Den 19 september 2009 skrev Sydsvenskan om en Ilmareffekt som skulle göra att egentligen borgerliga väljare lägger sina röster på socialdemokraterna i Malmö. Det är möjligt att en sådan effekt finns men Sydsvenskans artikel visar samtidigt att den vilar på en bräcklig grund eftersom den bygger på en felaktig beskrivning av verkligheten.
Grunden för effekten är kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalus (S) berättelse om Malmös närhistoria där han tar åt sig äran av allt positivt som hänt i Malmö, och skyller problemen på andra. Han nämner naturligtvis inte heller att på de områden som utgör kärnan i det politiska samarbetet mellan (S), (V) och (MP) i Malmö är misslyckandena monumentala.

Jag har fått två artiklar om just detta publicerade i Kvällsposten i augusti i år som går att läsa här och här.

Min poäng är att det var under de båda moderatledda majoritetsperioderna 1985-1988 och 1991-1994 som grunden lades, och det togs många steg, som gjort de senaste tjugo årens positiva utveckling i Malmö möjlig. Malmö öppnade sig mot havet vilket Västra hamnen är ett viktigt resultat av, goda kommunikationer prioriterades vilket lett fram till bl a Öresundsbron och Citytunneln, förutsättningarna för ett attraktivt krogliv och ett levande City förbättrades vilket i dag lockar fler och fler besökare från när och fjärran samt kulturlivet utvecklades och Malmö blev landets mest spännande kulturstad. Malmö högskolas etablering är också ett resultat av moderata företrädares idoga arbete.



Reepalus (S) malmöberättelse visar stolthet över att Malmö växer så att det knakar och att framförallt ungdomar flyttar hit. Han är också stolt över att företag och huvudkontor flyttar till Malmö som aldrig förr och att Malmö och Öresundsregionen utgör en av de mest attraktiva tillväxtregionerna i norra Europa. Som moderat delar jag den stoltheten eftersom det är en samsyn mellan Moderaterna och Socialdemokraterna som möjliggjort de satsningar som lett fram till dessa framgångar. Det handlar om infrastruktur som Öresundsbron, effektiva vägnät och exploatering av Västra hamnen, om etableringen av Malmö högskola, om öppenhet mot näringslivet samt om utvecklingen av ett attraktivt City. De flesta av dessa framåtskridanden är Socialdemokraternas koalitionspartners (V) och (MP) emot.

Någon stolthet för t ex skolan, integrationen samt trygghet på gator och torg ger Reepalu (S) inget uttryck för. Och det är förståeligt. För på dessa områden, som också är avgörande för Malmös framtid och där Socialdemokraterna förlitar sig på sina koalitionspartners (V) och (MP), är det politiska misslyckandet kapitalt.

I kommunpolitikens olika instanser framför vi moderater ständigt förslag på hur bland annat skolan, integrationen samt tryggheten på gator och torg kan förbättras. Men något ska ju utgöra kärnan i den rödgröna koalitionen (S, V, MP) och något inflytande ska ju bakåtsträvarna i (V) och (MP) ha. Därför viftas våra förslag oftast undan.

Snarare förvärrar (S), (V) och (MP) situationen genom sitt agerande. Ett exempel på det är att i stället för att försöka skapa trygghet på gator och torg bagatelliserar (S), (V) och (MP) våldet från aggressiva vänsteraktivister och stöder till och med deras aktiviteter med kommunala medel.

Det faktum att det går så illa på alla de områden som är den styrande rödgröna koalitionens (S, V, MP) kärna visar att den saknar förmåga att framgångsrikt leda Malmö. Framgångarna i Reepalus (S) malmöberättelse bygger till stora delar på moderata idéer och moderat stöd.

Läs mina tidigare relaterade inlägg:
S, V & MP oförmögna att leda Malmö
(M) gör Malmö attraktivt

Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Kvällsposten, SDS, KvP

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar