Sydsvenskan skriver (Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan) apropå den stora branden på Killebäckskolan i Södra Sandby att flera kommuner är på gång att ändra sina lokala ordningsstadgor för att minska fyrverkerieländet.
Det är bra att kommunerna försöker att göra något. För inte så länge sedan ignorerades problemen helt, t ex av det rödgröna styret i Malmö. Det har svängt, och det är bra. Frågan är då om de planerade åtgärderna får någon effekt. Såvitt jag kan bedöma handlar de mycket om att förtydliga och utöka begränsningarna av hur, när och var fyrverkerier får användas. Det är bra signaler som jag tror kan få viss, men begränsad, effekt.
De stora problemen i dag utgörs i första hand av tonåringar som okynnessmäller fyrverkerier framförallt veckorna innan nyår. Redan innan de aktuella regelförändringarna är de under 18 år förbjudna att använda fyrverkerier. Därför räcker det inte att lagar och förordningar stramas upp utan kontrollen av efterlevandet måste också förstärkas. Det är kanske inte rimligt att kvalificerade poliser i större omfattning ska jaga runt på gator, torg och i parker efter ouppfostrade tonåringar. Men kommunen skulle kunna bidra med vakande ögon och resurser beredda att agera. Tonåringar, och deras familjer, vars föräldrar inte tar sitt ansvar borde vara en målgrupp för socialtjänsten som borde finnas på plats under dessa veckor. Kommunalt, eller av polisen, engagerade väktare och ordningsvakter skulle kunna patrullera på allmänna platser och handgripligen agera.
Det är alltså bra att kommunerna nu vaknat och att regelverken stramas upp men kontrollen att de efterlevs måste också stärkas.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Fyrverkerieländet: Dåligt omdöme
Fyrverkerieländet: Positiv attitydförändring
Räddningstjänsten agerar mot fyrverkerimissbruket
Äntligen agerar (s) i Malmö i fyrverkerifrågan
torsdag 8 januari 2009
tisdag 6 januari 2009
Granska klimatalarmisterna!
I dag publiceras två inlägg på Newsmill (Newsmill, Newsmill) som ifrågasätter klimatalarmisterna. Jag tycker att det är bra att det finns utrymme för debatt i den här frågan. Under mitt nuvarande uppdrag som vice ordförande i Miljönämnden har jag varit på en del konferenser där klimatfrågan diskuterats. Hittills har det aldrig hänt att en endaste programpunkt har handlat om ifrågasättande av alarmisterna utan alltid om vad som måste göras för att minska koldioxidutsläppen. När någon djärv seminariedeltagare vid ett tillfälle påpekade att även Al Gores film måste granskas kritiskt blev det rena lynchstämningen bland Sveriges ledande kommunala miljöpolitiker och -tjänstemän. I den grupperingen sitter skygglapparna snävt och toleransen är låg.
Jag är orolig för att vi om 10-15 år kommer att titta tillbaka och undra hur i hela världen vi kunde fokusera så enögt på koldioxidutsläppen och lägga nästan allt annat miljöarbete åt sidan. Därför hoppas jag att debatten kan breddas och öppenheten för olika synvinklar öka.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Vinande piskor (mp)
Jag är orolig för att vi om 10-15 år kommer att titta tillbaka och undra hur i hela världen vi kunde fokusera så enögt på koldioxidutsläppen och lägga nästan allt annat miljöarbete åt sidan. Därför hoppas jag att debatten kan breddas och öppenheten för olika synvinklar öka.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Vinande piskor (mp)
Debattartikel: Mindre politik!
Den här debattartikeln av mig publiceras bl a på GT:s hemsida:
"Jag läste en sidan 4-artikel av den miljöpartistiska frontfiguren Maria Wetterstrand. Hon skrev om machokulturen inom idrotten som hon vill bekämpa och hon önskar mer jämställdhet i den sektorn. Så långt tyckte jag att hennes beskrivning och resonemang lät intressanta och relevanta. Men så kom Wetterstrand till hur hon vill driva igenom sin vilja. Och hennes metod är så typisk för svenska politiker, oavsett kulör. Hon vill använda statliga och kommunala bidragspengar för att uppfostra idrottsföreningarna. Hennes argument är "att föreningar som tar emot skattemedel för sin verksamhet också har ett ansvar för att aktivt arbeta med jämställdheten och mångfalden inom sin idrott". Så typiskt! Först snor politiken åt sig en mycket stor andel av de resurser som människor i Sverige arbetar ihop. Sedan portionerar politiken ut det som blir över, när de offentliga apparaterna malt färdigt, till dem som uppför sig så som politiken vill. T ex "att aktivt arbeta med jämställdheten och mångfalden inom sin idrott". Bättre vore om politiken drog sig tillbaka och betydligt mer av resurserna fick finnas kvar i det civila samhället och individer, familjer, föreningar, företag och andra organisationer själva fick bestämma.
Andra områden där politiken uppfostrar medborgarna med hjälp av skattemedel är kulturen, barnomsorgen, skolan, högre utbildning, äldreomsorgen, socialförsäkringarna och sjukvården. Ja, i Sverige är det väl nästan inget fält som är fritt från politikens tillrättavisningar.
Men, säger väl då vän av ordning, hur skulle det se ut!? ... inte kan väl gemene man själv ta allt detta ansvar!? Jo, svarar jag, det skulle säkert fungera alldeles utmärkt för de allra flesta. För de få som inte klarar det vill jag se ett offentligt skattefinansierat grundskydd. För att finansiera det skulle behövas ett skatteuttag som är en bråkdel av dagens.
Eftersom varje rörelse i den riktning jag förespråkar minskar politikens makt och finansiella omfång är trögheten stor. Tyvärr tycks det finnas väldigt få politiker som verkligen vill minska sin makt över medborgarnas liv."
"Jag läste en sidan 4-artikel av den miljöpartistiska frontfiguren Maria Wetterstrand. Hon skrev om machokulturen inom idrotten som hon vill bekämpa och hon önskar mer jämställdhet i den sektorn. Så långt tyckte jag att hennes beskrivning och resonemang lät intressanta och relevanta. Men så kom Wetterstrand till hur hon vill driva igenom sin vilja. Och hennes metod är så typisk för svenska politiker, oavsett kulör. Hon vill använda statliga och kommunala bidragspengar för att uppfostra idrottsföreningarna. Hennes argument är "att föreningar som tar emot skattemedel för sin verksamhet också har ett ansvar för att aktivt arbeta med jämställdheten och mångfalden inom sin idrott". Så typiskt! Först snor politiken åt sig en mycket stor andel av de resurser som människor i Sverige arbetar ihop. Sedan portionerar politiken ut det som blir över, när de offentliga apparaterna malt färdigt, till dem som uppför sig så som politiken vill. T ex "att aktivt arbeta med jämställdheten och mångfalden inom sin idrott". Bättre vore om politiken drog sig tillbaka och betydligt mer av resurserna fick finnas kvar i det civila samhället och individer, familjer, föreningar, företag och andra organisationer själva fick bestämma.
Andra områden där politiken uppfostrar medborgarna med hjälp av skattemedel är kulturen, barnomsorgen, skolan, högre utbildning, äldreomsorgen, socialförsäkringarna och sjukvården. Ja, i Sverige är det väl nästan inget fält som är fritt från politikens tillrättavisningar.
Men, säger väl då vän av ordning, hur skulle det se ut!? ... inte kan väl gemene man själv ta allt detta ansvar!? Jo, svarar jag, det skulle säkert fungera alldeles utmärkt för de allra flesta. För de få som inte klarar det vill jag se ett offentligt skattefinansierat grundskydd. För att finansiera det skulle behövas ett skatteuttag som är en bråkdel av dagens.
Eftersom varje rörelse i den riktning jag förespråkar minskar politikens makt och finansiella omfång är trögheten stor. Tyvärr tycks det finnas väldigt få politiker som verkligen vill minska sin makt över medborgarnas liv."
måndag 5 januari 2009
Civil olydnad kan vara ok
Sydsvenskan publicerar en artikelserie om civil olydnad. Definitionen man utgår från överensstämmer så vitt jag kan bedöma med Nationalencyklopedins:
"civil olydnad, ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring."
Justitieministern fördömer all civil olydnad och konstaterar: "Lagen gäller. Land ska med lag byggas." Jag antar att det är vad en justitieminister måste säga för att inte riskera att hamna i omöjliga diskussioner om när det är ok att bryta mot lagar.
De flesta av oss har nog en mindre rigid inställning. För egen del tycker jag att civil olydnad enligt definitionen ovan kan vara ok. Men för mig är det viktigt att det verkligen handlar om ohörsamhet mot en omoralisk, orättvis eller tyrannisk stat som förtrycker medborgare. Och att inget av alla de demokratiska verktygen fungerar.
Jag menar alltså att det inte är ok att skada företag som producerar krigsmateriel. Det handlar inte om något direkt förtryck mot enskilda medborgare och det finns arenor för demokratisk påverkan. Visserligen tar sådan påverkan tid men förtrycket ser jag som för diffust för att legitimera civil olydnad.
Däremot har jag förståelse för dem som vapenvägrar. Det upplevda förtrycket är personligt och direkt samtidigt som opinionsbildning och andra demokratiska yttringar inte skulle ha någon effekt för den enskilde.
Ett problem med definitionen av civil olydnad ovan tycker jag är "Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring.". Jag tycker att det kan vara ok att undvika kränkningar från staten utan att man i samband med den enskilda handlingen försöker "öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring". Det är i och för sig självklart för mig att jag föredrar demokratisk debatt och politiska beslut som leder till önskade förbättringar, men ibland har jag förståelse för dem som i en given situation, av olika skäl, väljer andra vägar.
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan
"civil olydnad, ohörsamhet, lagbrott och uppmaning till lagbrott under åberopande av moraliska principer som står över lagar, regler eller order från militär eller civil myndighet, vilka då betraktas som omoraliska, orättvisa eller tyranniska. Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring."
Justitieministern fördömer all civil olydnad och konstaterar: "Lagen gäller. Land ska med lag byggas." Jag antar att det är vad en justitieminister måste säga för att inte riskera att hamna i omöjliga diskussioner om när det är ok att bryta mot lagar.
De flesta av oss har nog en mindre rigid inställning. För egen del tycker jag att civil olydnad enligt definitionen ovan kan vara ok. Men för mig är det viktigt att det verkligen handlar om ohörsamhet mot en omoralisk, orättvis eller tyrannisk stat som förtrycker medborgare. Och att inget av alla de demokratiska verktygen fungerar.
Jag menar alltså att det inte är ok att skada företag som producerar krigsmateriel. Det handlar inte om något direkt förtryck mot enskilda medborgare och det finns arenor för demokratisk påverkan. Visserligen tar sådan påverkan tid men förtrycket ser jag som för diffust för att legitimera civil olydnad.
Däremot har jag förståelse för dem som vapenvägrar. Det upplevda förtrycket är personligt och direkt samtidigt som opinionsbildning och andra demokratiska yttringar inte skulle ha någon effekt för den enskilde.
Ett problem med definitionen av civil olydnad ovan tycker jag är "Syftet är att öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring.". Jag tycker att det kan vara ok att undvika kränkningar från staten utan att man i samband med den enskilda handlingen försöker "öka den allmänna politiska medvetenheten och mobilisera stöd för förändring". Det är i och för sig självklart för mig att jag föredrar demokratisk debatt och politiska beslut som leder till önskade förbättringar, men ibland har jag förståelse för dem som i en given situation, av olika skäl, väljer andra vägar.
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Sydsvenskan
fredag 2 januari 2009
Insändarsvar: Servicenämnden är inget företag!
I dagens Skånska Dagbladet svarar ordföranden (s) och en ledamot (mp) i Servicenämnden (kan läsas här) på en insändare av mig. Jag har mejlat in denna replik:
"Ordföranden Sara Fagnani Nilsson (s) och ledamoten Rasmus Ling (mp) i Servicenämnden skriver att jag inte har en aning vad jag pratar om och att jag saknar kunskaper jag borde ha som kommunfullmäktigeledamot. Utan att bedöma deras lämplighet för det ena eller det andra kan jag konstatera att deras påståenden inte stämmer överens med verkligheten. När man läser deras inlägg verkar det som om de tror att Servicenämnden med tillhörande -förvaltning fungerar som ett riktigt företag. Men vad händer t ex om Servicenämnden går med underskott? Jo, då tvingas skattebetalarna täcka det underskottet. Vad händer om ett riktigt företag går med underskott? Jo, då måste ägarna skjuta till pengar, ELLER så går företaget i konkurs. Det är en avgörande skillnad. Offentlig verksamhet har alltid skattebetalarnas tvångstaxerade pengar i ryggen. Riktiga företag bygger på frivilligt satsade. Så ser verkligheten ut och det kan inte Fagnani Nilsson (s) & Ling (mp) ändra på, oavsett hur otrevligt och nedvärderande de uttrycker sig."
Jag tycker att Fagnani Nilsson (s) & Ling (mp) har en tråkig attityd och maktfullkomlig debattstil när de anklagar sin meningsmotståndare för bl a okunnighet. Just härskartekniker och arrogant maktspråk brukar ju annars företrädare för deras partier kritisera.
Ling skriver också på sin blogg att jag censurerar min från kommentarer. Det är riktigt att jag inte publicerar alla kommentarer som kommer in. En del för att de är direkt kränkande, andra för att de inte har med ämnet att göra och en del, vilket drabbat Ling, därför att jag inte låter en ordväxling pågå hur länge som helst utan att något nytt tillförs.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Insändare: Malmö stad är företagarfientligt
Insändare: Företag utkonkurreras m h a skattepengar
Insändare: Kommunen konkurrerar med riktiga företag
"Ordföranden Sara Fagnani Nilsson (s) och ledamoten Rasmus Ling (mp) i Servicenämnden skriver att jag inte har en aning vad jag pratar om och att jag saknar kunskaper jag borde ha som kommunfullmäktigeledamot. Utan att bedöma deras lämplighet för det ena eller det andra kan jag konstatera att deras påståenden inte stämmer överens med verkligheten. När man läser deras inlägg verkar det som om de tror att Servicenämnden med tillhörande -förvaltning fungerar som ett riktigt företag. Men vad händer t ex om Servicenämnden går med underskott? Jo, då tvingas skattebetalarna täcka det underskottet. Vad händer om ett riktigt företag går med underskott? Jo, då måste ägarna skjuta till pengar, ELLER så går företaget i konkurs. Det är en avgörande skillnad. Offentlig verksamhet har alltid skattebetalarnas tvångstaxerade pengar i ryggen. Riktiga företag bygger på frivilligt satsade. Så ser verkligheten ut och det kan inte Fagnani Nilsson (s) & Ling (mp) ändra på, oavsett hur otrevligt och nedvärderande de uttrycker sig."
Jag tycker att Fagnani Nilsson (s) & Ling (mp) har en tråkig attityd och maktfullkomlig debattstil när de anklagar sin meningsmotståndare för bl a okunnighet. Just härskartekniker och arrogant maktspråk brukar ju annars företrädare för deras partier kritisera.
Ling skriver också på sin blogg att jag censurerar min från kommentarer. Det är riktigt att jag inte publicerar alla kommentarer som kommer in. En del för att de är direkt kränkande, andra för att de inte har med ämnet att göra och en del, vilket drabbat Ling, därför att jag inte låter en ordväxling pågå hur länge som helst utan att något nytt tillförs.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Insändare: Malmö stad är företagarfientligt
Insändare: Företag utkonkurreras m h a skattepengar
Insändare: Kommunen konkurrerar med riktiga företag
Är Folkpartiet mottagligt?
Alexander Bard har enligt Sydsvenskan blivit folkpartist. Han har också varit med och skapat Liberati, en organisation som bl a ska påverka Folkpartiets politik i en liberal riktning.
Det låter egentligen hur bra som helst. Bard är en av de personer jag stött på i tankesmidarsammanhang som berört mig mest. Förutom att han är intelligent, beläst och kunnig har han en härlig klarsyn och tänker tankar och idéer, fritt, kreativt och hela vägen. Han kan bli en vitaliserande injektion inte bara i Folkpartiet utan för hela den svenska politiken.
Fast samtidigt undrar jag om Folkpartiet, eller något annat svenskt parti, är mottagligt för sådan verklig förändring som jag uppfattar att Bards vilja skulle leda till. Svensk politik har tidigare malt ner andra starka personligheter med förändringsagenda. Men jag hoppas att Bard lyckas!
Det låter egentligen hur bra som helst. Bard är en av de personer jag stött på i tankesmidarsammanhang som berört mig mest. Förutom att han är intelligent, beläst och kunnig har han en härlig klarsyn och tänker tankar och idéer, fritt, kreativt och hela vägen. Han kan bli en vitaliserande injektion inte bara i Folkpartiet utan för hela den svenska politiken.
Fast samtidigt undrar jag om Folkpartiet, eller något annat svenskt parti, är mottagligt för sådan verklig förändring som jag uppfattar att Bards vilja skulle leda till. Svensk politik har tidigare malt ner andra starka personligheter med förändringsagenda. Men jag hoppas att Bard lyckas!
Gränsgångarstrulet: Har Regeringen gett upp?
Jag har uppfattat det som att Regeringen sedan tillträdet jobbat för att minska strulet för bl a Öresunds gränsgångare. Tyvärr tyder en artikel i dagens Sydsvenskan på att Regeringen gett upp. Statsministern säger att han tycker att skillnaderna i t ex välfärdssystemen ska ses som något positivt. Han säger också att det är upp till den enskilde gränsgångaren att sätta sig in i hur systemen fungerar.
Jag håller inte med honom. För oss som bor och verkar i Öresundsregionen är gränsgångarstrulet ett högst påtagligt och betydande problem. Bron har geografiskt gjort regionen "närmare" och väl fungerande transportsystem gör den rent fysiska förflyttningen tämligen smidig. Men eftersom regler och byråkrati är dåligt synkroniserade över sundet hämmas och försvåras utvecklingen.
Detta gäller inte minst välfärdssystemen. Statsministern säger att det är upp till den enskilde att ta reda på vad som gäller innan den tar steget till att jobba på andra sidan sundet. För det första är det ofta inte möjligt att få några svar i förväg. Många som frågat myndigheterna vad som gäller har fått svaret att det vet ingen säkert utan det får klargöras när ett verkligt fall uppstår. För det andra är regelsystemen i flera av de fall där de utretts till nackdel för gränsgångare.
Jag menar att Regeringen inte får nöja sig med situationen som den är och säga att "skillnaderna mellan Danmarks och Sveriges välfärdssystem bör ses som något positivt". I stället bör den ta tag i frågan på allvar och verkligen jobba för att underlätta för gränsgångare.
Det stora problemet är att välfärdssystemen skiljer sig mycket åt länder emellan samtidigt som de är hårt knutna till att individerna håller sig till att leva och verka hela livet i samma land. Det tycker jag är föråldrat i en modern värld där människor vill kunna röra sig över jorden i sitt yrkesliv och på sin fritid. Därför tycker jag att Sverige ska individualisera välfärdssystemen så att den som vill flytta runt i världen under sitt liv ska kunna ta med sina välfärdsförsäkringar.
Sydsvenskan
Jag håller inte med honom. För oss som bor och verkar i Öresundsregionen är gränsgångarstrulet ett högst påtagligt och betydande problem. Bron har geografiskt gjort regionen "närmare" och väl fungerande transportsystem gör den rent fysiska förflyttningen tämligen smidig. Men eftersom regler och byråkrati är dåligt synkroniserade över sundet hämmas och försvåras utvecklingen.
Detta gäller inte minst välfärdssystemen. Statsministern säger att det är upp till den enskilde att ta reda på vad som gäller innan den tar steget till att jobba på andra sidan sundet. För det första är det ofta inte möjligt att få några svar i förväg. Många som frågat myndigheterna vad som gäller har fått svaret att det vet ingen säkert utan det får klargöras när ett verkligt fall uppstår. För det andra är regelsystemen i flera av de fall där de utretts till nackdel för gränsgångare.
Jag menar att Regeringen inte får nöja sig med situationen som den är och säga att "skillnaderna mellan Danmarks och Sveriges välfärdssystem bör ses som något positivt". I stället bör den ta tag i frågan på allvar och verkligen jobba för att underlätta för gränsgångare.
Det stora problemet är att välfärdssystemen skiljer sig mycket åt länder emellan samtidigt som de är hårt knutna till att individerna håller sig till att leva och verka hela livet i samma land. Det tycker jag är föråldrat i en modern värld där människor vill kunna röra sig över jorden i sitt yrkesliv och på sin fritid. Därför tycker jag att Sverige ska individualisera välfärdssystemen så att den som vill flytta runt i världen under sitt liv ska kunna ta med sina välfärdsförsäkringar.
Sydsvenskan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)