Ny uppdragsgivare i egna firman

Min egna firma Wendel Politik & Påverkan har inlett ett samarbete med JCDecaux Sverige. Jag ska bidra med rådgivning och kompetens avseende i första hand JCDecaux:s kontakter med skånska kommuner.

JCDecaux är ett av Sveriges, och världens, största mediebolag och säljer reklamytor utomhus, på flygplatser och på centralstationer – ett fullserviceföretag inom Out of Home Media. JCDecaux erbjuder de bästa platserna i de största städerna – en filosofi sedan starten.

JCDecaux startade sin verksamhet i Sverige 1989 och kom att under de första åren på 1990-talet teckna kontrakt med de flesta av de största kommunerna i landet. Kommunerna, tillsammans med företaget, utarbetade en plan för att möblera gaturummet med en ny design av gatumöbler.

JCDecaux-koncernen finns etablerad i mer än 3 500 städer och på nära 160 flygplatser.

Räddningstjänsten kan bättre

Vid gårdagens kommunfullmäktigesammanträde behandlades årsredovisning 2011 för kommunalförbundet Räddningstjänsten Syd.

Jag uppmärksammade att målen för de viktiga framkomsttiderna vid utryckning aldrig har uppnåtts och att resultaten år för år blir sämre och sämre. Direktionsordföranden för Räddningstjänsten Syd, Kjell-Arne Landgren (S), svarade att man nu ser över om målen är riktiga och att man har för avsikt att kategorisera utryckningarna i olika prioriteter med olika mål.

Jag tycker inte att det låter bra.
I stället för att formulera om målen, som man inte lyckas uppnå, så borde man sätta in åtgärder för att nå målen, som man har haft goda skäl att sätta upp.

Räddningstjänsten Syd har alltså aldrig uppnått målen för framkomsttiderna, resultaten har försämrats varje år och försämringen är större än någonsin det senaste året.
Man är alltså längre ifrån målen än någonsin. Och det blir bara sämre.

Vidare sa jag bl a ungefär så här:

Framkomsttiderna är viktiga.

Vid olyckor, bränder och sjukvårdslarm ska räddningstjänsten ofta vara först på plats. Med främsta uppgiften att rädda liv och begränsa skador på människor. Det är också vad medborgarna väntar sig.

Räddningstjänsten Syd har satt upp två mål vad gäller framkomsttiderna:
Att vid 90% av larmen ska man vara framme inom 10 minuter, och vid 100% inom 20 minuter.
2008 uppnådde man 86% när det skulle varit 90 och 99 när det skulle varit 100. Det var inte tillräckligt men med analys och förbättringsarbete verkade målen inte utom räckhåll.
Men istället för förbättring så försämrades resultaten 2009 till 83 respektive 98. Inte heller detta fick Räddningstjänsten Syd att sätta in åtgärder och siffrorna låg kvar på ungefär samma nivå för 2010.
Och ännu sämre blev resultaten för 2011; strax under 80% när det ska vara 90 och cirka 96 när det ska vara 100.
Jag tycker att det är oroväckande och dåligt, och jag tycker inte att Räddningstjänsten Syd lever upp till vad medborgarna borde kunna förvänta sig.

Därför förväntar jag mig att Räddningstjänsten Syd fokuserar mer på detta. Men kan konstatera att man år efter år underlåtit att ta tag i saken.
Jag önskar att Räddningstjänsten Syd framöver ska tillmäta framkomsttiderna större betydelse. Att man ser till att målen uppnås.

Räddningstjänsten Syd har välutbildad, välutrustad och engagerad personal.
Förmågan är förmodligen bland de bästa i världen.
När personalen från Räddningstjänsten Syd väl är på plats vid en olycka, en brand eller ett sjukdomsfall är de drabbade i goda händer. Men den yttersta ledningen för verksamheten tar inte tag i problemen med framkomsttiderna. Och det när vi vet att varje minut är betydelsefull i många av de fall när RSyd rycker ut. Vid vissa sjukdomstillstånd försämras prognosen för den drabbades återhämtning med 10 %-enheter för varje minut det dröjer innan någon sjukvårdskunnig kommer till undsättning.

Jag hoppas, jag önskar, att Räddningstjänsten Syds ledning nu tar tag i problemen med framkomsttiderna så att malmöborna får den räddningstjänst dom förväntar sig och som dom så väl förtjänar.

SkD, SkD

Skatten borde SÄNKAS i Malmö!

Det S-ledda styret i Malmö stad föreslår att skatten nästa år ska höjas. Man vill ta ytterligare 50 miljoner kronor från malmöborna. Motiveringen är att " öka resurserna till skolans och förskolans pedagogiska verksamhet".


Min  omedelbara reaktion är att bestämt avvisa höjningen.
Det finns inga skäl att belasta malmöborna med ännu högre skatter.
50 miljoner kronor är mycket pengar för Malmös hushåll och borde stanna där de hör hemma.


Vad det S-ledda styret säger med förslaget till skattehöjning är att den nuvarande verksamheten är perfekt utformad, exemplariskt skött och intrimmad i minsta detalj. Att det inte finns möjligheter till effektiviseringar, omfördelningar, prioriteringar, rationaliseringar eller besparingar någonstans inom Malmö stads verksamhet.
Tillåt mig att tvivla!


Malmö stads totala verksamhet kostar varje år cirka 13 000 miljoner. Endast den pedagogiska verksamheten kostar nästan 6 000 miljoner.
Innan man överhuvudtaget överväger höjda skatter måste man ifrågasätta var enda en av alla dessa kronor. Används de till rätt saker och på rätt sätt?
Jag är helt säker på att en översyn skulle resultera i att man hittar långt mer än 50 miljoner kronor som borde användas på annat sätt än i dag. Till exempel till sänkta skatter så att malmöborna själva får bestämma över sina pengar.


SkD

Minska statens kränkning av individer!

Riksdagsledamoten Mathias Sundin (FP) från Östergötland skriver i dag på DN Debatt att han i morgon kommer att rösta nej till ett lagförslag som bl a i kombination med det nyligen införda datalagringsdirektivet, enligt honom, kommer att ge de brottsbekämpande myndigheterna alltför stor tillgång till integritetskränkande information.

Det tycker jag låter bra att han gör.
Enligt min mening har lagstiftningen med bl a FRA-lagen och datalagringsdirektivet gått alldeles får långt. Staten samlar på sig uppgifter om individer som inte på något sätt är misstänkta för brott. Det i sig tycker jag är helt fel.
Som jag förstår Sundins invändningar mot lagförslaget han tänker rösta nej till i morgon tycker han att ribban för att myndigheterna ska få ta del av den insamlade informationen ska vara högre.

SvD

Rimligt när SVT & SR räknar ut Sarkozy?

Feberrosiga journalister på SVT och i SR rapporterar exalterat om "att socialisten Hollande slagit den sittande hatade högerpresidenten Sarkozy i första valomgången". Enligt deras analyser är nu valet i princip klart; det blir maktskifte i Elyse-palatset!

Jag kan inte bortse från att misstänka att dessa journalisters personliga önskningar färgar av sig på deras rapportering. Så förutsebar kan jag inte hålla med om att utgången förefaller.

Fakta är att Hollande fick cirka 28% av rösterna och Sarkozy 27%.

Det brukar ju sägas att i valsystem som det franska med majoritetsval i två valomgångar så röstar väljarna med hjärtat i första omgången och med hjärnan i den andra. Sarkozy är säkert inte omtyckt. Och han har inte levererat vad han lovat. Nu har väljarna gett honom en knäpp på näsan. Men ingen annan kandidat har lyckats bättre med att vinna väljarnas förtroende.

Nu börjar två veckors stenhård kampanj fram till valets andra omgång den 6 maj. Sarkozy är en mycket erfaren politiker som älskar valrörelser och är en erkänt duktig debattör. Sarkozy kommer att utnyttja varje sekund och det rapporteras att när han sover nu gör han det stående, lutande mot närmsta vägg.
Frågan är hur den betydligt mindre erfarne och mer tillbakadragne Hollande klarar sig när det som nu blir riktigt skarpt läge. Jag skulle inte bli förvånad om Sarkozy sopar banan med Hollande.


KvP, DN, DN, DN, DN

Vitalisera Malmö kommunfullmäktige!

Jag har lämnat in en motion till Malmö kommunfullmäktige som, om den blir bifallen, kommer att möjliggöra ett vitalare fullmäktige genom att ledamöterna får svar snabbare på sina interpellationer. Jag anser att det är viktigt för en fungerande och vital demokrati i kommunen att oppositionen har effektiva verktyg för att få svar på frågor till den styrande majoriteten så att aktuella frågor blir belysta och den styrande majoritetens inställningar och avsikter klargörs.

Motionen:
Vitalisera fullmäktige!

Interpellationer och frågor i fullmäktige är viktiga institut för en fungerande och vital demokrati i kommunen. De gör det möjligt för oppositionen att lyfta aktuella och viktiga frågeställningar och i en öppen debatt få svar från kommunens politiskt ansvariga.

I Malmö kommunfullmäktige fungerar frågeinstitutet bra. Enligt kommunfullmäktiges arbetsordning ska en fråga ställas senast två dagar före fullmäktigesammanträdet och bör besvaras vid det sammanträdet. I debatten i samband med svaret får endast den som ställt frågan och den som svarar delta. Utöver svaret begränsas antalet anföranden till två vardera per talare. Det fungerar bra och kan ofta ge en bild av den styrande majoritetens inställning till en enklare aktuell frågeställning.

Interpellationsinstitutet fungerar däremot direkt dåligt i Malmö kommunfullmäktige. Enligt arbetsordningen ska interpellationen ställas senast fyra dagar före fullmäktigesammanträdet och bör besvaras senast under det sammanträde som följer närmast därefter. Debatten i samband med svaret fungerar som debatten vid vilket annat ärende som helst; alla ledamöter får delta och antalet anföranden är inte begränsat.
Problemet är skrivningen under punkt 4 i 29§ i arbetsordningen; att ”En interpellation bör besvaras senast under det sammanträde som följer närmast efter det då interpellationen ställdes.”. Den innebär att det normalt tar minst en månad, och kan dröja upp till två månader, innan svaret ges i fullmäktige efter det att interpellationen ställts och ännu längre i samband med sommaruppehållet eller om sammanträden ställs in.
Det är med stor säkerhet denna skrivning som gör att det egentligen utmärkta interpellationsinstitutet används ytterst sällan i Malmö kommunfullmäktige. Ledamöterna ställer i stället frågor, även när frågeställningarna egentligen hade belysts bättre genom interpellationer. I Regionfullmäktige Skåne där interpellationsinstitutet är något annorlunda utformat ställs fler interpellationer och aktuella frågeställningar blir bättre belysta.

Följande ändringar i Malmö kommunfullmäktiges arbetsordning skulle förbättra interpellationsinstitutet och möjliggöra ett vitalare fullmäktige där viktiga aktuella frågeställningar ges möjlighet att debatteras och den styrande majoritetens inställningar och avsikter klargöras:
Interpellationer 29§
1) En interpellation skall vara skriftlig och egenhändigt undertecknad av en ledamot eller alternativt ställas av ledamoten per e-post.
Den skall ges in eller sändas per e-post till stadskontoret senast fyra sju dagar före det sammanträde vid vilket ledamoten avser att ställa den.
4) En interpellation bör besvaras senast under det sammanträde vid vilket den har ställts som följer närmast efter det då interpellationen ställdes.

Utifrån ovanstående yrkar jag

att      Kommunfullmäktige ändrar arbetsordningen i enlighet med ovanstående intentioner.

(S)-satsningar kostsamma misslyckanden

Sydsvenskan skriver i dag om alla de projekt som det satsats pengar på för att förbättra förhållandena i Rosengård. Det tycks inte råda någon oenighet om att de 319 000 000 kronorna som projekten kostat från år 2000 kunde använts bättre. Enligt Sydsvenskan visar statistiken "klart och tydligt" att att satsningarna inte fått den effekt som avsågs när det gäller frågor som skola, integration och sysselsättning. För att visa hur mycket pengar det är skriver journalisten att för de pengarna skulle varje högstadieelev i Rosengård kunna ha egen privatlärare i ett år.

Artikeln ger en bild av att många av projekten varit ogenomtänkta och att det inte funnits någon sammanhållen strategi. Det verkar som om Rosengård fått vara försökskanin åt allehanda projektentreprenörer som lyckats prata till sig några av de pengar som välvilligt östs över stadsdelen.

Jag känner igen bilden som förmedlas.
När den statliga Storstadssatsningen inleddes 1999 var jag vice ordförande i Fosie stadsdelsnämnd som, precis som Rosengård, var en av de stadsdelar staten satsade på. Stadsdelsnämnden fick till sitt förfogande mycket stora resurser. Den S-ledda majoriteten i stadsdelsnämnden lade fram förslag på hur resurserna skulle användas som vi moderater tyckte hade mycket stora brister. Vi saknade en tydlig politisk målsättning och politiska riktlinjer för den stora satsningen.Vi menade också att förslaget innehöll flera delar som endast var tidsfördriv för arbetslösa vuxna och som inte på något sätt hade förutsättningar att förändra situationen för dem som hamnat i utanförskap. I stället ville vi satsa på att göra arbetslösa anställningsbara och på att se till att fler barn fick möjlighet att klara skolan. Men den S-ledda majoriteten höll fast vid "pysselsättningen" och det blev inte heller i Fosie några positiva effekter när det gällde skola, integration och sysselsättning.

Jag blir alltmer stärkt i min uppfattning att ska man komma åt utanförskapet, som många inte minst i Malmö befinner sig i, handlar det om att satsa individuellt på anställningsbarhet. Dessutom måste skolorna fungera så att barnen får den kunskap och fostran som de behöver för att som vuxna kunna ta ansvar för sin egen försörjning.
Det låter självklart. Men ändå har många hundratals miljoner kronor slarvats bort i det ena meningslösa projektet efter det andra.