I dagens Sydsvenskan publiceras en insändare om Amatheamordet och jag har sänt in en reaktion till debattredaktionen:
"Insändarskribenten gör sig i sin insändare till uttolkare av arbetarrörelsens värderingar. Jag vet inte hur representativ han är men hans slutsats tycker jag är oroväckande.
Apropå de brittiska arbetarna som bodde på skeppet Amalthea när Anton Nilson och hans kumpaner utförde sitt mord skriver insändarskribenten att s k strejkbrytare aldrig kan vara oskyldiga. Han skriver vidare att Anton Nilson m fl kämpade för drägliga villkor och mat för dagen. För det första är s k strejkbryteri ingen olaglig handling av den arbetstagare som utför arbete. Möjligen kan det i dag vara ett avtalsbrott från arbetsgivarens sida men det gällde knappast 1908. Alltså är det missvisande att tala om skyldiga eller icke. För det andra kämpade även de brittiska arbetarna för drägliga villkor och mat för dagen när de tog arbete i Malmö. Socialister av olika nyans brukar tala om internationell solidaritet men i praktiken gällde det tydligen lika lite 1908 som i dag. Jämför t ex Vaxholm där fackföreningsombudsmän stod och skanderade "go home" till baltiska byggnadsarbetare.
Insändarskribenten hävdar att Anton Nilson och hans medbrottslingar genom sitt handlande visade att de delade arbetarrörelsens värderingar. Jag tycker att denna slutsats är oroväckande. Menar insändarskribenten att våld och mord som aktionsmetod är en del av arbetarrörelsens värderingar?"
Se även andra inlägg, inlägg på denna blogg.