Under Ordet i dagens Sydsvenskan tycker en skribent att polisen i sitt brottsbekämpningsarbete borde ha tillgång till ett DNA-register över medborgarna. Jag har sänt in en reaktion:
"Jag och insändarskribenten brukar oftast vara överens. Både när jag läser hans artiklar och när vi då och då träffas och diskuterar. Men när insändarskribenten skriver att han tycker att det borde vara rimligt att polisen har tillgång till ett DNA-register i brottsbekämpningsarbetet måste jag argumentera emot honom.
Insändarskribenten undrar hur det kan vara ok att bilister stoppas och alkotestas medan ett DNA-register tillgängligt för polisen uppfattas som ett oacceptabelt brott mot den personliga integriteten.
För det första håller jag med om att det för en bilist är en betydande kränkning att utan misstanke om brott bli stoppad av polisen och alkotestas. Men jag kan acceptera den kränkningen eftersom jag tycker att den som vill tillåtas köra bil och utsätta andra människor och egendom för fara måste låta sig utsättas för en del frihetsinskränkningar.
Jag uppfattar det DNA-register insändarskribenten tänker sig som ett register där alla medborgare finns med. Även medborgare som är ostraffade. Det finns alltså ingen möjlighet att undvika kränkningen. Jag menar att den som inte dömts för något brott ska inte heller behöva finnas med i ett register skapat för polisens brottsbekämpning. Även om registret omgärdas med rigorösa regler finns det där och kan missbrukas på olika sätt.
En annan kränkning som är tillåten men som jag anser inte borde vara det är när tullen stickprovsmässigt stoppar den som reser in i landet, och ställer frågor. Det är en metod att bl a upptäcka narkotika och illegal spritimport. Den kränkningen anser inte jag motiverad eftersom även om den kontrollerade bär mig sig narkotika eller illegalt importerad sprit finns ingen omedelbar fara för andra människor och egendom. Jag menar att tullen endast ska kunna stoppa och kontrollera någon om det finns misstanke om brott."