I sin krönika i Sydsvenskan skriver i dag Per T Ohlsson om OS och politik. Han visar att OS i Peking är det mest kontroversiella idrottsevenemanget sedan Berlin 1936. Precis som då är det de inre förhållandena i värdlandet som står i fokus. Så var det inte vid Moskva-OS 1980. De bojkottande staternas protest vände sig inte mot kommunistdiktaturen utan mot Sovjets inmarsch i Afghanistan.
Per T Ohlsson landar i att stödja idén som förs fram då och då; att uppföra en permanent OS-arena vid Olympia i Grekland, där allt en gång tog sin början. Han konstaterar att det inte skulle befria OS från politik men att det åtminstone skulle hindra diktaturer från att med hjälp av OS-värdskap legitimera sig inför omvärlden.
Jag tycker att den idén är bra. En annan väg skulle vara att Internationella Olympiska Kommittén tar politisk ställning mot diktaturer och kränkningar av mänskliga rättigheter. Bl a genom att man endast väljer in delegater som vågar stå upp för mänskliga fri- och rättigheter. Då skulle en diktatur som den kinesiska vara omöjlig som OS-värd. Det är upp till sponsorer, idrottsrörelsen och konsumenter att på olika sätt utöva press på IOK. Organisationen är föråldrad, en relik från en annan tid, och måste moderniseras. Men det kommer den inte att göra av sig själv utan behöver kraftfullt yttre tryck.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Heder åt modiga idrottare!
Kina-OS? Ja, men inte på diktaturens villkor
Möt gärna Kineser, men med rak rygg