Om en vecka är OS i Peking invigt. Ännu en gång arrangerar Internationella Olympiska Kommittén sina spel i en diktatur. Och av döma av rapporteringen gör man det på diktaturens villkor. Men något annat är kanske inte att vänta av en organisation som bland sina medlemmar har flera som representerar, eller har representerat, diktaturregimer.
Jag skrev om den här frågan den 12 april i år och upprepar mig till stora delar här.
Det som förvånar mig är att en del debattörer kräver mer av idrottsutövare än man gör av politiker, diplomater och affärsmän. Varför idrottsutövare ska bojkotta OS i Kina medan politiker har utbyte, diplomater förhandlar och företag gör affärer förstår jag inte. Som om idrott bara skulle vara obetydlig onödig lek. I verkligheten har säkert idrotten och dess utövare större möjligheter att påverka på bred front än några andra.
Jag anser att det viktiga är att alla från den fria världen som på något sätt har utbyte med diktaturer och deras företrädare alltid är tydliga med vår syn på mänskliga rättigheter och demokrati. Vi måste stå upp för att demokrati är rätt och diktatur fel. Det får inte finnas utrymme för missförstånd.
Därför, utöva på olika sätt utbyte med Kina men försök alltid på något sätt att markera mot regimen. Det gäller såväl politiker som idrottare, artister, turister, diplomater och affärsmän. Är man inte beredd till detta bör man enligt min mening avstå.
Sydsvenskan och Svenska Dagbladet har artiklar på ämnet i dag.