Några av den svenska kultursfärens främsta storfräsare, bl a kulturcheferna för de viktigaste tidningarna, påstår i en artikel som publiceras i sex stora tidningar att "Staten vill inskränka debatten.". Det låter verkligen hemskt; Sverige inte bättre än varken Venezuela, Cuba eller Nordkorea? Men så är det naturligtvis inte. Det som upprör kulturcheferna är att Regeringen vill förändra stödet till kulturtidskrifter. Regeringen vill att "stödet i första hand bör gå till att främja utgivning av tidskrifter vars huvudsakliga inriktning är kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas områden". Det tycker jag är ett steg i rätt riktning men tycker också att man borde gå vidare och ifrågasätta om det ska finnas något statligt stöd överhuvudtaget till kulturtidskrifter. De borde, som alla andra, motivera sina existenser genom att erbjuda marknaden tidskrifter som läsarna är villiga att betala för.
Kulturcheferna skriver "Sverige kommer att bli tystare. Offentligheten tamare. Kultursidorna, som alltid fått impulser från alla dessa tidskrifter, klart fattigare." och "Staten bör inte diktera vad kulturtidskrifterna ska skriva om."
Jag håller med om att Staten inte ska diktera vad kulturtidskrifter ska skriva om. Det är inte heller vad förslaget handlar om utan om att dom som vill ha statligt stöd ska uppfylla vissa kriterier. Precis som vid alla vettigt utformade stöd. Om Sverige på det beskrivna sättet skulle bli tystare genom den här reformen är det ett riktigt dåligt betyg till kultursidorna. Jag tror att kulturcheferna underskattar sig själva. Så illa är det nog inte med vare sig kreativitaten eller förmågan.
Jag tycker alltså att även kulturtidskrifter borde sträva efter att göra produkter som går att sälja, och på så sätt komma ur sitt bidragsberoende.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Demokrati inte beroende av bidrag
Mana förringar yttrandefriheten
Aftonbladet, Dagens Nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar