Omodern ledarkröning (S)

I dag är det kröning av socialdemokraternas nye partiledare. När jag den senaste veckan följt spektaklet är det mer ceremonier av religiösa eller monarkistiska slag jag tänker på, än på en process som ska utse ledaren för ett politiskt parti i en demokrati. Ett påveval ligger kanske närmast till hands att jämföra med. Man utser socialdemokratins företrädare på jorden.

Men all den publiciteten ska (S) nog vara glada för. De har lyckats växla om drevet mot Juholt till ett osannolikt stort intresse för vem som ska bli den nye ledaren. Skickligt av (S), eller är kanske media ett självspelande piano? Det kanske vänder snart igen?

Jag är dock mest förvånad, och fascinerad, av att (S) på detta sätt; snabbt, toppstyrt och utan att diskutera politikens innehåll, väljer att utse en ledare som förväntas leda dem i valet 2014.
Nu hade dom ju chansen! Att modernisera sig, att öppna sig och att utveckla politiken.
Varför utser man inte en tillfällig partiordförande, som får uppdraget att inför den ordinarie partistämman nästa år dels arbeta fram politiken man ska gå till val på, dels leda en öppen process där kandidater kampanjar för sina kandidaturer? Partistämman skulle kunna bli ett kraftfullt avstamp för en valkampanj med både nyvald partiledare och en politik i tiden. Man skulle kunna framstå som modernt, öppet och lyssnande.

Jag tycker att (S), genom sitt sätt att utnämna sin ledare, bekräftar att man är kvar i 1900-talet.

SkD, SkD, SkD, DN, DN, SvD, SvD, SkD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN