Det visar sig i en undersökning att Maria Wetterstrand (MP) är den partiledare som har näst mest förtroende bland väljarna. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är överlägsen etta men Wetterstrand har sedan förra mätningen gått förbi både vice statsminister Maud Olofsson (C) och oppositionsledaren(?) Mona Sahlin (S). Sahlin hamnar alltså först på fjärde plats. I botten på listan hittar vi Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V).
Inget i den här undersökningen är egentligen överraskande. Statsminister Reinfeldt sköter sitt uppdrag mycket stabilt och imponerar på den världspolitiska scenen. Sahlin övertygar inte som ledare och har svårt i debatterna. Ohly har för länge sedan spelat bort sitt förtroendekapital och ingen tror väl annat än att han fortfarande är kommunist i själ och hjärta. Eriksson har det inte lätt i skuggan av sin språkrörskollega.
Wetterstrand har jag länge ansett vara en lysande stjärna. När hon sitter tillsammans med Sahlin, Ohly och Eriksson tycker jag att man nästan kan se hur hon håller igen för att inte överglänsa och genera de andra. När hon nu en tid tagit plats i debatten syns det också i förtroendemätningen. Men jag tror inte att detta räcker till framgångar för det rödgröna experimentet (S, V, MP). Det avgörande misstaget var när Vänsterpartiet trots allt togs med fullt ut i samarbetet. Klyftan mellan det kosmetiskt reformerade kommunistpartiet och det i grunden borgerligt gröna är gigantisk och en aldrig så briljant Wetterstrand kan överbrygga den.
Jag kan mycket väl tänka mig en femklöver (M, FP, C, KD, MP) på riksplanet, efter den modell vi har i Region Skåne, som för lång tid framöver håller socialisterna borta från makten. Det skulle långsiktigt vara bra för jobben och välfärden i Sverige.
Läs mina tidigare relaterade inlägg:
Framgångsrik Skånsk femklöver förebild
(SD) hör hemma på vänsterkanten
Svenska Dagbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar