Svenska Dagbladet skrev den 2 juli 2009 om en utredning som föreslår att det ska bli lättare att adoptera bort svenska barn. Det tycker jag låter mycket bra. Jag har skrivit om detta här tidigare.
När jag suttit som ledamot i socialnämnder och beslutat om vad som ska hända med barn som under kortare eller längre tider inte kan bo med sina föräldrar, har jag ofta ifrågasatt om det verkligen är rätt att så gott som alltid eftersträva återförening. Men det har varit en i det närmaste helig riktlinje för socialtjänsterna. Även när föräldrarna oändligt många gånger visat sin oförmåga att skapa ens rimliga uppväxtförhållanden för sina barn.
Det förefaller mig troligt att det är bättre för ett barn att växa upp i en familj där det är en fullvärdig medlem än i ett fosterhem där ingen vet hur länge placeringen ska vara. Jag föreställer mig att så fort det fosterhemsplacerade barnet är gammalt nog att förstå lider det av en gnagande oro för vad som ska hända och vet inte hur starkt det vågar knyta an till sin fosterfamilj. Dessutom är jag inte säker på att fosterhemmen alltid är så bra uppväxtmiljöer. Min uppfattning är att det är svårt att hitta tillräckligt bra familjer och de man hittar överbelastar man därför. Däremot finns det många bra familjer som gärna skulle adoptera om de fick möjlighet.
Förhoppningsvis är den aktuella utredningen ett viktigt steg i rätt riktning.
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar